onsdag 27 april 2011

I nöd och lust...

För några månader sedan lanserades en dejtingsida för den som vill vara otrogen. Även om delar av kultureliten som vanligt poserade med sin "frigjordhet", var det  oväntat många som reagerade med stor ilska. I media uppstod intressanta diskussioner om kärlek, familj och ansvar. Sorgligt nog hörde jag väldigt få som stod upp för den kristna synen, att stanna i nöd och lust - tills döden skiljer åt!

Jag har träffat pastorer som berättat att många bröllopskandidater gärna vill ändra i bröllopetsceremonins liturgiska läsningar, de vill ta bort bitarna om "nöd" och "död". Det är uppenbart att de i den falska romantikens namn endast vill tala om lust, att de vill pervertera kärleken till ett ömsesidigt utnyttjande av det man eftertraktar i den andre. En sådan äktenskapssyn är dock dömd att leda till ensamhet och har ingenting med kristendomen att göra. Faktum är att det är en fördold polygami, man har flera partners även om det råkar vara en i taget...

När den moderna människan ger sig till någon annan, är det nästan alltid underförstått att det bara är "till låns", att det går att dra sig ur om någon i relationen tröttnar. Partners konsumeras bara, som köp- och slängvaror! Den andre blir på sin höjd ett trevligt sällskap, men tillhör varandra gör man inte...

Ensamheten i en sådan relation är extra tydlig när vi blir sjuka, svåra och tråkiga. Partnern drar sig ur och det visar sig att det inte var hela personen som älskades, endast den attraktiva delen. Man håller ihop genom att uppskatta den andres positiva sidor, inte genom att smälta samman med hull hår... 

Det är inte lätt för någon att vara trogen i nöd, i sådana fall vore det inte "nöd" utan "lust". Somliga får mer av det ena, andra mer av det andra. Oavsett måste kärleken vara givande och acceptera båda, annars är den inte kärlek i kristen mening.

I Bibeln sägs det alltså att de gifta inte längre är två utan ett. Inte ens den egna kroppen tillhör en själv längre. Man ska rå om den andres kropp som sin egen, och vice versa. Då gäller det att älska både det sjuka och det friska, det svaga och det starka, det vackra och det fula - alltihopa är ju en del av dig själv! Två är ett, och ur den oupplösliga gemenskap kommer barnen... Barn som kan lita på att mamma och pappa rår om varandra.

Må den heliga familjen beskydda oss!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar