Brev till min vän Leo

Älskade Leo!

Jag har tänkt att svara på ditt brev länge nu, äntligen har jag en timme i stillhet innan lille Hampus kommer hem. Hoppas att det jag skriver blir någorlunda sammanhängande, det brukar kunna bli lite rörigt under tidspress. Jag publicerar på bloggen om jag känner att det blir av någon sorts allmänintresse, annars träffas vi jättesnart! Nåväl, jag ska inte slösa bort tiden... 

Vi är så lika i tanke och hjärta! Aldrig har jag tänkt att ditt sätt att resonera och känna inte skulle kunna vara mitt. Samma sak gäller för David, ändå är ni på flera sätt så olika. Vid närmare eftertanke känner jag nog visst släktskap med alla människor som jag på allvar försöker förstå. Låter det helt galet? Låt mig förklara...

Vem hade anat att vårt släktskap endast är själsligt?

Jag tänker att resa i andra är att resa i sig själv. Vi kan inte förstå någonting av medmänniskans inre om vi inte också också har en närhet till det hos oss själva. Att skriva en bok om ångest för den som aldrig känt ångest är som att spela in en skiva för döva. C.S. Lewis berörde mig starkt eftersom han lyckades beskriva Glädjen på ett sätt som jag aldrig förmått göra...

Du vet hur min esoteriska resa började med litteraturen och naturupplevelserna. Jag hisnade inför världens komplexitet och förstod att jag ingenting förstod: Ingen lära kan någonsin omfatta hela skapelsen! Hur mycket jag än försökte med mina teoribyggen, kunde de ändå aldrig stilla oron över att inte förstå världens eller människans beskaffenhet.

Jag gav upp och släppte taget, en oerhörd befrielse! Jag tillät mig fascineras av symmetri, godhet och skönhet. Det var som att smaka själens chips, jag ville bara ha mer!

Ingen formel kunde någonsin stilla min hunger, min längtan. En bok kan aldrig sammanfatta allt det goda och sköna, det måste vara något annat. Min första andliga dogm fick därför bli "mysteriet är större!".

Läran om att Jesus så att säga är kristendomens religion, dess formel, är grundorsaken till att jag senare vågade döpas. Kyrkan hjälper oss att närma Honom men hon kan aldrig få oss att fullt ut förstå Honom. Man skulle kunna säga att Bibeln är Hans biografi, katekesen ett försök att förklara Hans karaktär. Genom att bli som Honom strömmar ljus ur oss, och det är ljuset som är sanningen, formuleringarna är bara vägvisare...

Varför skriver jag då detta till dig? För att övertyga? Antagligen, eller kanske ännu mer för att du ska förstå hur jag tror. Tänk om det skrivits en biografi som sammanfattar hela mänsklighetens längtan efter det goda? Jag tror ju att det finns någon som sammanfattat allt i sig själv.

Jag ber dig inte göra mitt eller Lewis livsöde till ditt. Däremot ber jag dig att fortsätta undersöka Honom som är ljus...